COTANCE News 1/2026 – January-February 2026
Hållbarhet och biologisk nedbrytbarhet:
Finns det en motsättning?
Läder är känt för sin hållbarhet och sina prestandaegenskaper. Samtidigt diskuteras materialet i allt högre grad i samband med biologisk nedbrytbarhet, cirkularitet och bioekonomi.
Vid första anblick kan detta verka motsägelsefullt. Hur kan ett material som är utformat för att hålla länge samtidigt vara biologiskt nedbrytbart?
I denna utgåva, framtagen tillsammans med Elisabetta Scaglia, Head of Environmental Services vid UNIC – Concerie Italiane, och Dietrich Tegtmeyer, frilanskonsult inom läder, reder vi ut vanliga missförstånd och förklarar – på ett tydligt och evidensbaserat sätt – hur hållbarhet och biologisk nedbrytbarhet kan samexistera i läder.
Att förstå grunderna
När det gäller läder är hållbarhet och biologisk nedbrytbarhet inte motsatser. De verkar på olika tidsskalor och under olika förhållanden.
Läder tillverkas av djurhudar och skinn, som är rika på kollagen – en naturlig, biobaserad proteinstruktur. Genom garvning renas denna kollagenstruktur från föroreningar och stabiliseras så att bakterier inte längre kan använda den som näringskälla, vilket effektivt stoppar förruttnelseprocessen.
“Garvning är en process som omvandlar ett organiskt material som annars skulle ruttna till ett stabilt material som motstår nedbrytning orsakad av mikroorganismer, och därmed ökar dess hållbarhet.”
Elisabetta Scaglia
Head of Environmental Services and Specifications,
UNIC – Concerie Italiane
Denna stabilisering tar inte bort lädrets naturliga ursprung – däremot förändras den kemiska naturen hos den fibrösa kollagenstrukturen så att den förblir stabil, flexibel och hållbar. När läder används i konsumentprodukter gör detta att produkterna kan användas under många år, vilket minskar avfall och motverkar att produkter kasseras i förtid.
Garvningskemi och biologisk nedbrytbarhet:
Att reda ut missförstånd
En av de vanligaste missuppfattningarna är att garvning använder så många kemikalier att läder därefter måste “förseglas” med en kraftigt plastbaserad ytbehandling – vilket i praktiken skulle göra läder till plast. Detta är felaktigt.
Vad garvning gör
• korsbinder kollagenfibrerna med hjälp av vegetabiliska, mineraliska eller syntetiska garvämnen beroende på slutprodukt (skor, väskor, handskar, möbler osv.)
• förbättrar motståndskraften mot värme, fukt och mekanisk belastning tack vare utvalda funktionella kemikalier
• enligt definitionen får en ytbeläggning eller ytskikt som appliceras för att skydda läder inte vara tjockare än 0,15 mm. Om den är tjockare måste materialet kallas belagt läder, och även i sådana fall får beläggningen inte överstiga en tredjedel av materialets totala tjocklek.
Vad garvning inte gör
• den omvandlar inte läder till ett syntetiskt material
• den tar inte bort materialets naturliga proteinbaserade struktur
Det är sant att lädrets yta efter garvning behöver skyddas för att möjliggöra långvarig användning, och i många fall görs detta med ett syntetiskt lager. Men detta lager är mycket tunt (<150 µm). Därför består normalt mindre än 5 % av lädret i användning av plast.
Som ett resultat innehåller ett hållbart läder idag över 90 % naturbaserade material, trots användning av kemikalier och skyddande ytskikt. Detta gör att läder ofta har betydligt bättre biologisk nedbrytbarhet än många andra så kallade biobaserade alternativ.
Biologisk nedbrytbarhet i praktiken
Biologiskt nedbrytbara material är ämnen som kan brytas ned av mikroorganismer (bakterier, svampar, alger) och naturliga faktorer (sol, vatten, syre) till icke-giftiga naturliga komponenter som vatten, koldioxid och biomassa.
Som Elisabetta Scaglia förklarar:
“Biologisk nedbrytning är den metaboliska omvandlingen av ett organiskt material till enklare naturliga beståndsdelar genom mikroorganismers aktivitet under lämpliga miljöförhållanden.”
Ett material med en högre andel biobaserad kemi kan ha större benägenhet att brytas ned biologiskt, men begreppen kan inte användas synonymt.
Mer generellt är allt läder i princip biologiskt nedbrytbart. Men för att läder ska brytas ned – liksom andra naturmaterial (till exempel trä) – krävs rätt förhållanden, vilket normalt inte förekommer under användning.
Nedbrytningens hastighet beror i hög grad på miljöförhållanden och förekomsten av lämpliga mikroorganismer.
Det som varierar är hur snabbt nedbrytningen sker, beroende på vilken garvnings- och efterbehandlingskemi som används.
Biologisk nedbrytning sker inte medan läder används, eftersom de nödvändiga förhållandena – långvarig fukt, mikrobiell aktivitet, temperatur och syre – vanligtvis saknas.
När lädret når slutet av sin livscykel kan dessa förhållanden däremot möjliggöra biologisk nedbrytning. Om läder som avfall hamnar i miljön kan nedbrytningsprocessen starta för alla dess biobaserade komponenter.
Varför detta är viktigt för hållbarhet och cirkularitet
Hållbarhet och biologisk nedbrytbarhet gör att läder kan positioneras som:
• ett långlivat material som motverkar att produkter blir avfall i förtid och främjar slow fashion
• en biobaserad produkt som kan återgå till naturens kretslopp vid slutet av sin livscykel, beroende på vilken kemi som används
• en inspirationskälla för utvecklingen av en vetenskapsbaserad cirkulär ekonomi
När EU:s politik i allt högre grad fokuserar på ekodesign, hållbarhet, cirkularitet och livscykeltänkande, är det avgörande att beslut baseras på fakta, vetenskapliga bevis och systemanalys.
Hållbarhet och biologisk nedbrytbarhet i läder är inte motsägelser – de är kompletterande egenskaper hos detta naturliga, biobaserade material, som bara behöver offentligt stöd för att kunna utveckla sin fulla potential.
Edited by
In collaboration with
Detta inlägg finns också tillgängligt i: Engelska
